Stora Amundö 2 december 2010

En av de vackrare dagar man sett på länge, men kallt var det, omkring 10 minus, östliga vindar av måttlig styrka vilket inte märktes på vandringen eftersom vi oftast var i lä. Vi var 13 tappra... nej, fel att säga så, vi var några som ville komma ut en stund på en fågelpromenad och det gjorde vi.

Ute vid Havshuvudet var det dock öppet och blåste kallt. Ute på skären i Askimsviken stod 5+4+1 storskarv, låg en småskrakhane, dessutom en flock med 35 knipor ganska flitigt dykande. Precis utanför Havshuvudet låg en tät flock med 37 hanar och 25 honor av gräsand. Några gråtrutar flög förbi inåt staden bland dem en 2K+ fiskmås, inte alltför vanlig vinterfågel i dessa trakter.

Vi spanade av fjorden och gick vidare. Snö med decimeterdjup, is över Kungsviken så det gick behändigt att gå på isen istället för att klättra. Lunchpausen tog vi vid stranden av Kungsviken i solen, spanade på andflocken som låg ute i sundet, samt beundrade småfåglarna: två gärdsmygar och två rödhakar! De letade frenetiskt mat i klippornas skrevor alldeles framför oss, troligen är det väl för dem som för blåmesen (Ulfstrand; Fågelekologi) att de behöver bortåt 600 matbitar på en vinterdag för att hålla värmen och ge energi. Räknat på 8 timmar blir det ungefär till att hitta en matbit var 50. sekund! Här sågs också björktrast och flera koltrastar, så långt från närmaste trädgård! Mer rimligt kändes att en nötskrika flög förbi och en gröngöling flög långt upp mot berget.

Andflocken ute i gattet bestod av cirka 35 knipor, de låg tätt tätt, med åtskilliga hanar i full vinterdräkt. I tuben kunde man se att hanarna spelade i det att det plötsligt sträckte näbben i vädret. Inne i flocken låg också en gnistrande vitsvart salskrake. Ibland började de dyka alla på en gång och då blev räknandet svårt. Lite för sig själva låg också tre knölsvanar. I en buske ute på Ryggåsholmen satt en kråka som föranledde lite diskussion inför bestämningen tills den lyfte och flög, då såg vi att det inte var en björktrast.

Vidare vandring förbi Bronsåldersröset var fågeltom, mesflockar är ute på vandring i denna tid men det gäller att stöta på dem om man ska se något. Inga prydliga sensationer i form av havsörn eller varfågel tillstötte, men det är vi övertygade om att det sker en annan gång. Ute i Hästhagen var det friska ostvindar och med ett visst välbehag drog vi hemåt efter en solig behaglig dag i busken. Kajflocken vid bron betraktade oss med viss undran.

 

Kort paus för fotodokumentation längs strandpromenaden längs Kungsviken
Ser du salskrakhannen, den ligger bakom kniporna ungefär i mitten..
Jo, men visst ser det ut att vara en björktrast där uppe i trädet!