NaturStigs 
vatten
kryp
tips 

 

Vattendjuren

Dammar är populära utflyktsmål på våren med sina grodyngel och andra kryp. Den som har möjlighet att fånga levande salamandrar glömmer lätt helheten - i en bra damm finns både växter och djur, växtätare och rovdjur. Många av dessa kryp är svåra att ge exakt namn på, men lätta att placera i rätt grupp för den som så önskar.  Här är lite hjälp.  Här finns ett antal  exempel på vattendjur, alla från Ödledammen, Slottsskogen nära Masthugget, utan någon speciell sortering.

För att en damm skall fungera som ett fullödigt ekosystem krävs växter. Näckrosor, vass och säv är bra, men den stora basfödan för växtätarna är mikroskopiska grönalger, svåra att se med blotta ögat. Dessa utgör mat för encelliga djur och framför allt för små vattenloppor.  De är inga loppor utan kräftdjur, och har stor förmåga att föröka sig snabbt. På våren kläcks deras övervintrande vilägg och miljarder vattenloppor kläcks, dessa lägger sedan massor av ägg om de hinner innan de äts upp. Vattenlopporna är basföda för en hord av larver till skalbaggar och sländor men äts också av andungar. Mitt på sommaren är de som flest.   

Trollsländelarver, skalbaggslarver och ryggsimmare är köttätare som gärna tar lite större byten än vattenloppor. Fram på sommaren kläcks en hel del av larverna och livet ovan vattenytan blir allt livligare. Gråsuggor och olika maskar tar hand om överskottet innan bakterierna får sitt. Näringskedjorna knyts så samman och växlar hela tiden, solen strålar och driver det ekologiska maskineriet. Mot sensommaren 
går utvecklingen åt andra hållet, men det är en annan och senare historia. Först stundar Underbara våren, sedan Härliga sommaren. 

VAT_Ephemeridlarv_20050926_P9264003_900.JPG (37005 byte) Daphnior_P5180549_mani_812.JPG (43645 byte)  Sialis_P5261498_20050527_900.JPG (42041 byte) VAT_Dykare_larv_20050509_P1017646_900.JPG (36968 byte)
Dagsländelarv Vattenloppor Sävslända Dykarlarv
VAT_Hastigel_20050422_P4225431_900.JPG (62518 byte) VAT_Vattengrasugga_P5111379_20040513_700.JPG (41323 byte) VAT_Vattenkvalster_20040513_P5111370_900.JPG (82580 byte) Skraddare_P5190657_20050519_900.JPG (77778 byte)
Hästigel Vattengråsugga Vattenkvalster Skräddare
VAT_Odonat_20040805_P8091737_700.JPG (62173 byte) VAT_Ranatra_20030526-123_P5260221.JPG (93683 byte) VAT_Stovslandelarv_20050926_P9263979_900.JPG (33940 byte) VAT_Trollslanda_20020323-09_larv_890.JPG (57274 byte)
Flickslända Ranatra och blåsnäcka Sävsländelarv Trollsländelarv
VAT_Corixa_P1017689_20050509_900.JPG (43557 byte) Husmask_P5251366_mani_20050525_900.JPG (64121 byte) VAT_Vattenhoppstjartar_20050922_P9223658_700.JPG (74395 byte) VAT_Vattenbi_20050926_P9263992_900.JPG (42684 byte)
Buksimmare Husmask Vattenhoppstjärt Vattenbi
VAT_Trichoptera_20020323-06_900.JPG (39093 byte) VAT_Rana_jubenalis_P4275954_20050427_900.JPG (23696 byte) VAT_Dytiscus_20041002_PA019699_900.JPG (59134 byte) VAT_Gyrinider_20030502_P5020238_900.JPG (57528 byte)
Nattslända larvhus Grodlarver Gulbrämad dykare Virvelbaggar

 

 

 

 

 

 

Lite kommentarer till djurbilderna ovan.

Grodlarverna 
kläcks i slutet av april och far sedan runt och äter alger, sedan vattenloppor, sedan större djur vad de rår på. När de är små blir de själva mat åt skalbaggar, trollsländelarver och vattenbi. Vid håvning i maj och juni får man ofta grodlarver med i fångsten. Dessa kan förstås också tagas med hem men måste snart föras tillbaka igen när de vill upp på land. 

Iglar
Blodiglar har enligt bestämda uppgifter funnits i dammen men har inte setts på många år och bör vara borta. Det är en rödlistad (hotad) art som kanske skulle inplanteras igen... Däremot finns här hästigel, en svart igel som lever av insektlarver och snäckor. Den suger inte blod. Ofta är den några cm lång men 22/4 2005 fick barn på förskolan Utsikten upp en bjässe, den som här är avbildad. Flera iglar finns - den här avbildade funna ser ut att vara en hundigel men jag är inte helt säker.  En blodigel är inte helsvart utan långrandig med gula och röda ränder.

Vattenloppor
Svenska namn på djur och växter är som de är - beskrivande men inte mer. Vattenlopporna är kräftdjur som lever i vatten, och hoppar, därav namnet. Två sorter: hinnkräftor avbildade här (Cladocera), med 4-6 par ben, två par antenner, simmar med andra paret antenner. De har huvudsköld och skal, äter planktonalger och avfall.  De flesta bildar tjockväggiga vilägg inför vintern och sedan dör de. På våren kläcks äggen.  Under sommaren föder de levande ungar under sommaren. Den andra gruppen är hoppkräftorna, ( Copepoda), småkräftor utan skal, simmar med första antennparet. Ägg läggs ett och ett, eller bärs av honan i två säckar fästade vid stjärten. Många hoppkräftor är parasiter. Ett frontalt öga i pannan. Viktiga djur, äter alla små mikroskopiska grönalger och är sedan basfödan för alla andra i dammen. Dammens antiloper...

Sötvattensgråsuggor
liknar de landlevande gråsuggorna, äter samma slags mat, avfall, blad, ruttnande ämnen, mycket allmänna i bottenlagret. De är kräftdjur med tio ben och lever av ruttnande ämnen.

Sländor
är n mångformig grupp med många olika insektsordningar. Dagsländor känns lätt igen på tre långa analspröt och yttre gälar efter bakkroppen. Dessa insekter har ingen puppa utan blir mer och mer lika den vuxne. De söker sig upp till vattenytan där de svärmar och parar sig, dör efter några timmar/dagar.  Som färdigbildade insekter lever de kanske en dag, men har då levat ett helt år i vatten. Trollsländelarver kan se lite olika ut, men ofta är de ganska tröga djur, ser lite otäcka ut.  För oss är de ofarliga, men grodyngel bör akta sig. Deras underläpp är en lång tång, som den fångar byten med. De saknar puppstadium. Flera är rovdjur och äter grodyngel och insekter. När de kläcks, vanligen efter att ha krupit upp på land, jagar de efter flygande insekter. Den stora blå trollsländan är en av våra större flygande insekter och uppträder fram på eftersommaren. Flicksländan är en slags trollslända, av lite slankare sort. Nattsländors larver bygger hus av olika material, växtdelar, stenar - var art med sin fason på huset. Kallas Husmask. Det verkar obegripligt att så små kryp kan bygga dessa konstfärdiga små hus! Vissa tider på året kan man finna mycket små nattsländelarver, så små att de håller sig svävande i vattnet som plankton. De större rör sig långsamt framåt med huset på släp. Vid fara kryper den in i huset och stänger dörren. Färdigbildade blir de sländor som är lätta att känna igen genom sina vinklade vingar. Sävsländan är en ganska långsam slända som känns igen genom det markerade ribbnätet på vingarna, bland annat. Larven lever i vatten men förpuppar sig på land. 

Tvåvingar
är myggor och flugor - medan alla insekter har fyra vingar (2 par) har dessa endast två vingar, det andra paret är borta. Mygglarver är inte ovanliga alls i sjöar, de andas med gälar i baken, simmar upp till vattenytan och hänger med gälen i själva ythinnan. Vanlig stickmygga har svarta larver som hänger i vattenytan. Vid fara kan den sprattla iväg och på så vis rädda sig. Fjädermyggor (dansande myggor som har stora busklika antenner och inte sticks) har röda larver som sitter i dyrör på bottnen. Kort saknas här men jag jobbar på det.

Skalbaggar
Dykarskalbaggar är skalbaggar som bara håller till nere i vattnet. De har välutvecklade ben och kan simma snabbt, vilket tyder på att de knappast är växtätare - rovdjur kan ofta vara snabba. Det finns många olika arter, de flesta är ganska små men den gulbrämade dykaren är imponerande stor,  3-4 cm.  Larverna är också rovdjur och har ett typiskt utseende. Men det finns också skalbaggar på vattnet. Virvelbaggarna är små och lätta och kan gå på vattenytan, som skräddare. De simmar runt runt, det ser lustigt ut med en hel svärm som far runt runt runt. 

Vattenskinnbaggar
finns det flera arter av som lever i vatten. Insektsordningen omfattar också de landlevande insekterna bärfisar och bladlöss. Två vanliga arter i sjöar är ryggsimmare och buksimmare. Namnet kommer sig av hur de simmar. De är rovdjur och tål mer försurning än andra insekter och fiskyngel, de kan därför öka när fisk försvinner i en sjö. Skräddare är en skinnbagge som lever på vattnet, skrider omkring. Den parar sig under vattnet och har uppenbara problem att ta sig ner igenom vattenytan. Deras sexualliv är klart intressant, mer därom en annan gång. Läs annars Ulfstrands bok Flugsnapparnas vita fläckar. Saknar puppstadium, bli bara större och större. En skinnbagge som heter vattenbi har som namnet säger förmåga att stingas, bör behandlas med viss försiktighet. Den Stavliknande Vattenskorpionen är trots sitt namn ofarlig. På latin heter den Ranatra, det är kanske ett bättre namn. Den har ett långt andningsrör i baken - med detta hämtar den luft medan den är nere i det skyddande vattnet. På bilden är den bärare av en amerikansk blåsnäcka, en invandrad art. Bilden togs 2003, och är det första fyndet av denna snäcka i Slottsskogen.

Övriga
I sjöar finns det en del spindeldjur, sötvattenskvalster med 4 benpar. Det finns en del olika arter, de flesta små, knappt synliga för blotta ögat men några ungefär stora som knappnålshuvuden. En röd med svarta prickar och en förfärlig massa ben kan tidvis vara mycket vanlig. De allra mest ursprungliga insekterna hade inga vingar, men hoppstjärtarna kan röra sig ändå. Under kroppen har de en liten "hoppgaffel" som gör att de kan sprätta iväg. Studera en lugn vattenyta noga, då ser du dammkornssmå kryp - vattenhoppstjärtar. Men smyg! Kommer du för nära hoppar de bort!