Kråkudden i lugnt väder
29 oktober 2015 
Kråkudden Hönö 1000-1300
Guide Leif Jonasson

Att ta sig ut till Kråkudden på Hönö kan vara ett litet äventyr om man inte är stadig på benen, men vi klarade det. Vi har inte haft Vardagsutflykt hit tidigare, och var så ivriga att vi gav oss iväg några minuter innan utsatt tid. När Leif Jonasson kom till platsen var där tomt. Han gick dock snabbt ifatt oss och pekade genast ut en pilgrimsfalk ute på ö med fyr, troligen Hönö huvud. På utvägen sågs lite blåmesar och talgoxar i vassarna, någon koltrast och rödhake i den täta buskvegetationen. En flock grönfinkar frossade på nypon i en liten låg buske med knallgula blad. 

Ute vid gömslena gick en del in i dem för att se hur där såg ut, många hade inte varit här ute. I dagens lugna väder med några sekundmeter vind från öster fanns det dock ingen anledning att stå där inne, vi placerade oss därför på utsidan av Räveskär som den södra spetsen av Kråkudden heter. Vi såg lite sträckande starar och kajor, gott om ejdrar, en del sjöorrar, en flock knipor och ett par alfåglar åt söder. En tordmule flög förbi nära och ytterligare några sillmular (alkor som inte kunde bestämmas till sillgrissla eller tordmule) sågs flygande åt olika håll. Några ensamma tobisgrisslor låg utanför och dök länge - kom inte alltid upp där man hade tänkt sig. På ett skär stod några storskarvar pedagogiskt nog i sällskap med två toppskarvar, denna numera i norra Bohuslän allt allmännare nya svenska häckfågel. Med smal näbb, brant panna och i flykt med snabbare vingslag och liten kulmage under buken - kan visserligen vara lite svårt att se. 

Flera skärpiplärkor höll till nedanför oss, mer murriga än ängspiplärka, med kraftiga flankstreck och mer i mörkgrått än i brunt. En av piplärkorna var ringmärkt och gick även att se på foto att den var färgmärkt, vilket kan tyda på att den har haft kontakt med Nidingens fågelstation. Min kamera var fel inställd vilket gör det svårt att se färgerna på bild, det var en gul ring och under den möjligen skär ring på höger ben. Om någon har bättre kort på denna piplärka där färgringar syns, meddela gärna mig så skickar jag det vidare. 

Alkekung är den minsta av våra alkor, den har setts en del i höst, dock inte idag. På Bolleskären i väster kan man ibland se skärsnäppor, de syns när de är uppe och flyger omkring, de kan då ses som små små dammkorn i tuben. Dock inte idag.

Idealvädret här på Kråkudden är hård västlig storm, så många sekundmeter som möjligt. Då kan man se labbar, liror, havssulor och stormfåglar, denna höst också alkekung vår minsta alka. Alla förstod att det går inte att pricka in höststormarna tre månader i förväg, men det är fritt fram att passa på när det blåser. Var då också beredd på att de båda vindskydden ofta är fullsatta av skådare med tuber (obligatoriskt). På ett ställe på vägen ut väller vatten in när det blåser från väster, i vissa fall har skådare varit tvungna att vada med vatten knähögt, eller ännu högre. 

En sådan dag var det inte idag, och vi kunde stå upprätt utan att blåsa omkull. Leif berättade och pekade ut fåglar på ett föredömligt sätt, till allas belåtenhet. 

SUM Alfågel 2, Blåmes 5, Ejder 300, Gråtrut 10, Gräsand 4, Grönfink 10, Havstrut 3, Kaja 40 , knipa 7, Koltrast 2, Kråka 10, Pilgrimsfalk 1, Sjöorre 25, Skärpiplärka 3, Stare 30, Steglits 3, Storskarv 50,Talgoxe 5, Tobisgrissla 4, Toppskarv 4, Tordmule 2 = 520/21

En liten allé på vägen ut mot udden Något härjad karta över området
Alldeles utanför de idag helt onödiga gömslena Framför oss bredde havet ut sig, Bolleskären i fonden
Flygande toppskarvar Den lilla skärpiplärkan i sin rätta miljö
Så småningom återvände vi inåt land På en papperskorg låg en havererad padda