Alltid skönt att komma ut

29 januari 2015 
Smithska udden 1000-1200
Guide Karl Olof Johansson 

Regn, regn. Inte så väldigt vanligt på våra torsdagsvandringar men det händer ju. Ändå ger man sig ut; till dels beroende på att det är skönt att komma ut, också kolla hur vi alla mår. Sedan komma hem efter väl förrättat värv. Sålunda var vi omkring 20 personer som denna grå vinterdag besökte matningen på Smitten, Smithska udden. Där har Karl Olof i många år matat vinterfåglar i en omfattning som saknar motstycke. 

Sidensvansarna hade setts senaste fredagen men var nu borta. Kluvna äpplen satt på häcken i mängd, där frossade björktrastar framför allt. Blåmesar, talgoxar och pilfinkar flög fram och tillbaka till resten av fågelborden och talgbollarna. Denna vinter har en del fågelarter saknats vid fågelborden; ringduva bergfink och grönfink är några exempel. Här har svartmes och tofsmes setts tidigare vintrar, dock inte i detta år. Vi fick prata om hur det brukade var och se framåt. Vi fick veta lite om Nya Svalan. Berit berättade om när de var ute på Amundön för någon månad sedan: en flock knipor landade nära en flock knölsvanar, genast skyndade svanarna dit. Varför? Kniporna är inte växtätare, men kanske river de upp lite från botten som passar de vegetariska svanarna? Intressant exempel på samspel mellan arterna, vanligare än man kan tro. Det som ibland kallas Kampen i naturen ligger på ett annat plan, handlar mer om evolutionens förlopp, bäst anpassade klarar sig.

Vandrade ut i samlad tropp ut till badstranden, ingen badade, istället intog vi medhavd matsäck i skydd av badbarack. En och annan gråtrut passerade i den friska västanvinden, en storskarv flög rakt över oss. Några knipor och ejdrar skymtade ibland i vågorna. Sedan fortsatte vi slingan runt, begrundade Per Arne Lööfs bänk vid Vänskapens sten, numera multnad. Kommer troligen att byggas upp på nytt. Passerade sedan Karl-Olofs betydligt fräschare vilobänk, lite väster om.

Inget sträck sågs denna stormiga dag men utsikten över Askimsfjorden var magnifik. Dessutom hade regnet upphört. Udden är perfekt för att se på sydsträck på hösten, med hundratusentals fåglar passerande på hösten. Här har sträcket bevakats många höstar, dock såvitt bekant inte nu för tiden. Efter att ha återvänt till foderplatsen och kompletterat artlistan med ekorre, grönfinkar och en flock björktrast skingrades vi åt olika håll.

SUM: Björktrast 20, Blåmes 10, Ejder 8, Gråtrut 7, Grönfink 2, Knipa 1, Koltrast 3, Kråka 1, Pilfink 20, Ringduva 1, Rödhake 1, Skata 1, Storskarv 1, Talgoxe 10 = 86/14

En vintergrå ekorre lät sig väl smaka vid bordet, En guding väl försedd med honor
Karl Olofs bänk stod intakt i högönsklig välmåga... ...medan Per Olofs skattat åt förgängelsen.
Undrar hur Dagerman hade reagerat på tiggarna?  Havet kastade sig vredgat mot det urgamla urberget