Skedand, stjärtmes och svartmes  
11 december 2014
Slottsskogen 1000-1200
Guide Stig Fredriksson

Gråväder, gårdagens regn hade upphört. Vi var trots hotande moln 29 närvarande och faktiskt, inget regn blev det förrän vi kom hem... Det var en grå vinterdag som det kan vara i denna västliga metropol. Då kan det vara rimligt att besöka stadsparken Slottsskogen, en riktig fågelmagnet i vintertid med betydligt fler fåglar nu än på sommaren. 

Vi inledde nere vid Fågeldammen där åtskilliga gräsänder fanns, troligen nyanlända eftersom de inte var tiggaränder. Här var betydligt fler hanar än honor, 2-3 hanar på varje hona. Det är fördelaktigare för en gräsandhona att få många söner, eftersom hon då kan få många fler "barnbarn". Men blir det för många hanar blir ju många utan möjlighet att föröka sig, det bromsar så det inte blir alltför många hanar. Några storskrakhanar sam här omkring, här finns fisk. En halt rörhöna finns här men sågs icke. Vidare upp mot Lilla dammen passerade vi en stjärtmesflock med små långstjärtade mesar både här och där, de ses sällan vid fågelbord utan kör med naturmat, små spindlar och frön.

Vid Lilla dammens fågelmatning sågs bergfink hane, än så länge lite gråaktig på huvudet men när fjädrarna slits kommer svärtan fram. En svartmes fanns också här men sågs mest av närstående. Dagens ovanliga art, femte observationen i Skogen i höst. Uppflog av stadsduvor och kajor, såg upp, då kom en stor hök över berget västerut. Dock ganska slank och smalstjärtad, sparvhök, hona. Hanen är mycket mindre. 

Gräsänderna brydde sig inte om att vi kom till dammen, trots att de borde vara hungriga så här på morgonen. Det berodde antagligen på att de var upptagna av annat, de tänkte på sex. Hanarna spelar för honorna, de drar ihop kroppen, viker ner huvudet mot bröstet och ger ifrån sig ett litet pip. Detta går blixtsnabbt och är mycket lätt att missa, ofta gör en hel flock hanar detta på samma millisekund. Honan väljer sedan ut den hane som har uppträtt bäst, på för oss oklara kriterier. Hanarna är annars tystlåtna, det är honorna som har det typiska andbräkandet. Rörhöns fanns i dammen också; här har tre par häckat (en av dessa med tre kullar) och fått ut omkring 15 vuxna ungar. Också här låg storskrakar. 

Visade platsen för björnburen, bebodd 1902-1931 av två björnar som skänktes till Slottsskogens djurpark av handelsman Fraenkel. På den tiden tänkte man inte så mycket på att björnar är vandrande djur, det är barbariskt att låsa in dem i en bur på kanske 50 kvm. Domens Konstskola i närheten förde oväsen, de har en avancerad luftkonditionering som ärvdes från föregående ägare, Terrariet. Om de inte kan dämpa ljudet får vi väl döpa om dem till Dånets skola. 

Fika vid Bräket under tak vid sittande bord. I den närbelägna dammen uppe vid Hjorthagen fanns också hundratals gräsänder, men dessutom en skedandhona. Hon låg mitt i kaskaden av bubblor där luft höll dammen fri från is. Problemet var att hon inte visade näbben en enda gång utan silade vattnet i ett, lika bra vattenfiltrerare som blåval tycks det. Det syntes också att den var mindre (kroppslängd 44-52 cm) än gräsänderna (50-60 cm) som låg bredvid. I dammen fanns också grågäss, vitkindade gäss och ejdrar, dessa är vingklippta annars hade de garanterat flugit bort. Visst, det är inte snällt mot fåglarna men håller på att försvinna av ekonomiska skäl: stäckta andfåglar fångas lätt att uv och hök och nya fåglar kostar mycket peng. Sedan är det inte lika naturligt att göra så mot änderna nu för tiden. Och faktum kvarstår att i Slottsskogen har genom åren setts 13 spontant hitkomna vilda andarter. Visserligen ingen ejder, de kräver större sjöar typ Mjörn. 

Vandrade ner genom Alpdalen med sina Metasequoia glyptostroboides, Kinesisk sequoia, beskriven som fossil 1941 men upptäckt fullt levande 1943 i Kina. Det fäller barr, grenar och bark på hösten. Mycket anslående i vårens tid med alla nya barrblad. Här såg vi grönsiskor högt uppe i en al, här gick 3 rådjur omkring uppe i den svårtillgängliga branten. Här blommar Rhododendron vackert hela sommaren. En sparvhök, trolig hona drog förbi i trädtoppshöjd, kunde möjligen vara på jakt; de överrumplar gärna sitt byte. Kanske samma fågel vi såg vid Lilla dammen tidigare. Annars har mest duvhök setts här i höst, som vanligt. Sparvhöken vågar sig normalt inte in här, då kan den bli duvhökbyte.

Stora dammen hade fortfarande besök av en skedandhane, kom i augusti, samt en hel del storskrakar med hanar som diskret spelade för honorna - samma könsfördelning som hos gräsänder, 15 hanar, 5 honor, ungefär. Hanarna hade en brant panna, annat utseende än annars. Kanadagässen gick omkring och matades, några rörhöns sågs. Vi tog farväl av varandra, jag gick upp till Hjortdammen och tog kort på skedanden som nu gått upp på land. Då försökte en adult gråtrut ta för sig av gräsänderna som lätt flög undan, den kanske var uthungrad eller testade läget. Hen anföll utan resultat, men hade någon gräsand varit allmänt försvagad eller sjuk hade den inte orkat fladdra undan. 

SUM Bergfink 1, Blåmes 15, Gråtrut 2, Gräsand 1000, Grönsiska 6, Kaja 25, Kanadagås 23, Knipa 1, Koltrast 4, Kråka 15, Nötväcka 5, Pilfink 5, Rödhake 1, Rörhöna 6, Skata 5, Skedand 2, Skrattmås 10, Sparvhök 2, Stjärtmes 15, Storskrake 20, Större hackspett 1, Svartmes 1, Talgoxe 10, Tamduva 25 = 1200/24

Rödhake, svartmes och pilfink betraktas noggrant. Högljudd konstskola i gamla Björngårdsvillan
Normalt utseende för storskrake hane... Så ser den ut när den blir pilsk...
Skedand hane i oktober Storskrake hona
Här stod en gång en bur Gråtruten anfaller