I taigans yttre kant 
27 november 2014
Klippan 1000-1200
Guide Aimon Niklasson

Inte den bästa årstiden för att se på fåglar, som alltid är det våren som gäller. Vi har varit här tidigare på vintern men nästa gång får bli i fågelsångstider. Ändå en och annan fågel, några kungsfåglar och en tofsmes hördes, stjärtmesar passerade i utkanten av kullen med ruinen, nötskrikor skränade och nötväckor pep. En sångsvanflock passerade inom hörhåll men utom synhåll. Ingen tretåig hackspett men det var det flera år sedan - enligt Artportalen Svalan 20/1 2013.

Vår botaniskt lärde guide förnöjde oss istället med uppgifter om mossor, lavar och placerade in Klippanreservatet i ett sammanhang som kanske fick oss att förfäras. Klippan är egentligen det enda lite äldre skogsbeståndet av barrskog i trakten, så illa är det. I stort sett allt annat är odlad skog, granåkrar med likåldriga träd, där den biologiska mångfalden bytts mot enfald. Vid Rya skog, Näverkärr och Särö Västerskog finns också äldre skogar, men med lövträd. Nu är det bara spillror kvar av vad som tidigare var vanligt, den mesta skogen i vårt område är ganska ung och avverkas kontinuerligt. 

Men här var träden äldre. Granarna hade en svagt gråviolett nyans som är karakteristisk för gammelgranslav. Trots namnet kan den också växa på ekar men också de bör vara av mer ansenlig ålder än vad som gäller i moderna skogsåkrar. I botten på granskogen växte vitmossor, gröna och röda; kramar man dem vitnar de när vattnet pressas ut, därav namnet. Deras porer är magnifika och kan lagra mycket mer vatten än vad bomull klarar av. Med antiseptisk verkan och alltså användbara att lägga på sår.  

Klippan är ett naturreservat i Härryda kommun i Västra Götalands län. Naturreservatet bildades 1983 och utökades 2014. Det omfattar 106 hektar och är beläget två kilometer söder om Hindås. Landskapet domineras av tre moränåsar i nord-sydlig riktning. Dessa är bevuxna med drygt 150 år gammal tallskog. I denna urskogsliknande skog finns gott om lågor och torrakor som är hemvist för ett mossor, lavar och svampar. Inom reservatet finns även sänkor med sumpskog där det växer gran, björk och klibbal. Man kan inom Klippan finna på sällsynta och rödlistade kan nämnas hållav, lunglav, brödtaggsvamp, stubbtrådsmossa orkidén knärot och fjärilsarten violettkantad guldvinge.

Stenmurar och odlingsrösen omgärdar de forna åker- och slåttermarkerna kring det nu förfallna hemmanet Klippan. På en del öppna ängsytorna växer slåttergubbe och stormåra om man kommer hit i rättan tid. Slåttergille anordnas sista lördagen i juli med musikunderhållning, fika med medhavd matsäck samt kåseri. Det gäller att gräset inte bara slås, det måste också plockas bort eftersom markerna blir alltför näringsrika. Vi såg lite kvarvarande hässjor. Området ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, Natura 2000 och förvaltas av Västkuststiftelsen

Vi följde en naturstig med olika markeringar. Där kunde man bland annat beskåda vad som hänt när några personer eldat och lämnat elden osläckt, en liten skogsbrand uppstod. Elden släcktes dock snabbt men resultatet blev att en del grnar i närheten dog. I de döda träden lade granbarkborre sina ägg, de kläckta baggarna spred sig sedan vidare. Baggarna är mest intresserade av det skiktet som finns under barken, tillväxtlagret, där kan larverna frodas. Det var inte första angreppet av barkborre. Vi kunde också se på en gran där blixten slagit ner.

Bland lavarna var lunglaven lätt att lägga märke till också för alla oss som inte kan lavar på sina fem fingrar. Den växer på träd (sälg?) vid Gläntan med husruinen,  och har på de år Aimon gått här också spridit sig till närliggande träd men också till stenar. Eftersom den på undersidan kan sägas se ut som lungblåsor tog man för givet att det var ett bra botemedel mot lungsjukdomar, därav namnet. På latin sak samma, pulmonaria efter latinet för lunga pulmo. Men vad skulle man göra innan läkarvetenskapen nått vår nivå? Likhet kanske kunde fungera, bättre än inget? 

Lunglaven är en signalart; finns den så är miljön gynnsam också för andra, kanske mer ovanliga, skyddsvärda och rödlistade arter. På en trädstam skulle enligt Aimon finnas minst 20 mossarter, bland annat en med det spännande namnet ekorrsvansmossa, så kallad eftersom den i torka (inte just idag) vrider sig precis som ekorrsvansar. Kan kanske vara värt att titta lite närmare på de De Små i skogen.

Lite tips:

BOK 1. I roten på en gammal stubbe, Bengt Öhrström
Kommenterad i blogg av Bror Kajsajuntti
http://www.krattan.se/article.asp?articleID=3983 

BOK 2. Sälg:livets viktigaste frukost av Bengt Ehnström

BOK 3 Signalarter. Aimon visade bok från skogsstyrelsen. Information finns på följande länk
http://shop.skogsstyrelsen.se/sv/bocker-broschyrer/bocker/signalarter.html

LÄNK 1. http://artsidan.se/
En trevlig sida med mycket information om djur och växter.  
Också en del om signalarter, dock på nätet med trevliga små presentationer.

LÄNK 2. Folder med numrerad naturstig över Klippanreservatet.
http://www.lansstyrelsen.se/vastragotaland/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat-i-lanet/harryda/folder-barkborrar-klippan.pdf

ARTER: Gärdsmyg 1, kungsfågel 2, nötskrika 1, nötväcka 1, stjärtmes 1, sångsvan 1, talgoxe 3, tofsmes 1 = 11/8

Riktig gammelskog med vitmossor Gammelgranslav, svagt violett 
Tjugo arter mossor, kan det verkligen stämma? Tja, det kan nog vara så...
Aimon visar Skägglav av något slag, det finns 22 arter hos oss...
Fruktkroppar av klibbtickor Den signalerande lunglaven