Havsänder paraderade 
23 oktober 2014
Hyppeln 900-1300
Guide Bo Brinkhoff

Skärgården är alltid lockande. Det tar lite tid att ta sig hit vare sig man åker bil eller buss, men där är en annan natur än den vi normalt vandrar omkring i. Hyppeln är inte något undantag. En vandring i oktober kan förstås vara lite barsk med västvindar, gråväder och regn. Denna dag var det sydvindar, gråmulet och regn först på upploppet till hemmafärjan till Burö. Kunde ha varit sämre. Vi var 32 deltagare (21 män, 11 kvinnor) och 12 av dessa tog bussen ut. Ledare som så ofta förr Bosse Brinkhoff, han är ofta härute och visar med pedagogisk finess fåglarna vi ser. Han är en av de flitigaste ideella guider vi har, hittills 12 gånger sedan 2008, också på Björkö och vid Öxnäs. Utan dessa vore inte Vardags Vardags...

Snart var vi ute mot havet och kunde leta efter sjöfågel. Några sjöorrar låg i bränningarna, när vi noggrannare undersökte havsvidderna sågs flera flockar längre ut. En svärta flög förbi; lite senare kom flera flockar sjöorrar förbi liksom en flock med flera svärtor, bläsänder och sjöorrar på väg åt söder. Två lappsparvar flög över, på senare år med någon höstobservation. Långt ute kom adult havssula släntrande, lysande vit med svarta vingspetsar, en av de havsfåglar som är behagligt lättbestämda också på stort avstånd. Några tretåiga måsar passerade också, men vindarna gick från söder och ska det vara mycket stormdrivna fåglar ska det blåsa västligt. det gjorde det på måndagen men sedan vandrade lågtrycket vidare och vinden vände. En flock småfåglar landade ner vid stranden och vi blev nyfikna, de visade sig vid närmare spaning vara - pilfinkar. En forsärla rastade ute på skären. Fyra sångsvanar flög åt söder. 

Vid matrasten hade vi närmat oss Enskär med alla sina skarvar. Numera är det inte bara storskarvar som vilar där mellan fisketurerna, nu finns här också toppskravar. Går att idntifiera genom ljusare ben, brantare panna och under gynnsamma betingelser också genom sin mindre storlek. Här kunde också Den Kluvna Stenen beundras. Det visade sig vara ett block av mörk granit med en ljus kvartsgång i mitten. Någon gång hade detta block kluvits just vid kvartgången, där hade det antagligen varit en spricka där vatten runnit ner på våren. Sedan frös vattnet när natten var kall, som bekant tar is större plats än vatten vilket beror på en annan kristallstruktur. Så sprack så småningom stenen och ligger som ett minnesmärke över geologins processer. 

Såg man närmare efter kunde man se bergets struktur som alltid vid havets stränder, där har inte någon överlagring av jord och skog ännu skett. Dels sågs granit, jämnfärgad med både mörka och rödaktiga nyanser, dels sågs mycket randiga bergarter, omvandlad granit, ofta fenomenalt strimmig och randig. Allt berg omkring oss är bergarterna granit och gnejs, urberget, flera tusen miljoner år gammalt. Dessa bergarter byggs upp av tre mineral: kvarts (vitt oregelbundet), fältspat (rött, vitt, regelbundet) och glimmer (svart eller genomskinligt, bladlika). Dessa mineral kombineras sedan på otroligt många sätt, ingen sten är den andra lik. 

ARTER: Björktrast 1, Blåmes 3, Bläsand 14, Ejder 40, Fiskmås 3, Forsärla 1, Gråsparv 1, Gråtrut 30, Gräsand 15, Gärdsmyg 2, Havssula 3, Havstrut 10, Knipa 1, Koltrast 6, Korp 1, Kråka 10, Kungsfågel 3, Lappsparv 2, Pilfink 11, Ringduva 1, Rödhake 2, Sjöorre 34, Skata 1, Skärpiplärka 4, Småskrake 14, Stare 3, Storskarv 20, Svärta 7, Sångsvan 4, Talgoxe 2, Tobisgrissla 2, Toppskarv 15, Tretåig mås 4

På spaning efter den and som flytt Den Kluvna Stenen
Utsikt mot Enskär Nyfikna får

Granit och lite gnejs, "gnejsig granit" kanske? Mest röd fältspat, lite vitt kvarts. Lavarna närmar sig.