Oväntad sydstare
14 augusti 2014
Galterö 900-1400
Guide Lars Hellman

Vardags igen till denna ö i havsbandet som ofta ger spännande upplevelser för den som vill se fåglar, såväl vanliga som ovanliga. Dagens vandring var inget undantag från denna trevliga regel. Brandnäsviken är ett lämpligt etappmål, med sina revlar och vadarstränder. Att den ser ut som den gör kan förklaras av Danmarksfärjornas svall, som i många år bit för bit fört över sand mot Galterös strand i denna vik.

Detta och mycket annat fick vi veta av ordföranden i hembygdsföreningens på Brännö Lars Hellman. Han har livslång erfarenhet av denna ö och delar gärna med sig av fåglar, växter och kulturhistoria. Vid mitten av förra seklet var Brännö skoglöst, ett resultat av avverkning och skogsbete. Nu har skogen kommit tillbaka, vilket märks efter Galterövägen. När skogen kom tillbaka kom hackspettarna till ön, liksom morkulla och rådjur. Invandring också av folk: färre än 100 invånare på 1950-talet, nu mer än 900. Hembygdsföreningen ordnar vandringsleder och har röjt upp i Valmossen på Brännö (smådopping häckar) och Djupedalsdammen på Galterö (kricka häckar). Men Galterö är fortfarande skoglöst, en del ogenerade får som går runt och håller rent. De enda dungarna finns runt de två hus som finns på västra sidan och tycks vara till salu. Nya gångstig på Brännö har underlättat liksom den bro över till Galterö som byggdes för några år sedan. Samtidigt öppnades det lilla sundet så man ibland kan paddla med kanot här. 

Vid Brandnäsviken fanns vadarna, vi såg 14 arter. De var påfallande rörliga vilket säkert berodde på att det fanns sparvhök, pilgrimsfalk och lärkfalk på ön. Det var då lämpligt att sitta stilla där en stund, så småningom kom vadarna dit. När vi kom dit fanns redan Jon Hessman och Ola Wennberg där, med dagens överraskningsart. Starar for omkring i flockar, mest äldre fåglar men också en del ungfåglar. I en av dessa flockar höll en ung rosenstare till, ljusare undertill, med mörkare vingar och ljus nästan skärt lysande näbb. Efter lite väntan landade en starflock med denna gäst från sydöstra Europa, vilket innebar att en del fick se sig mätta på en ny fågel. Det var tredje rapporterade besöket på Galterö, för många en ny bekantskap.

En ladusvala med ovanligt roströd buk sågs, en skrattmås hade trasat sönder sin ena vinge ordentligt och gick väl mest och väntade på sparvhöken - vi såg en hona som jagade starar bland bergen. Vi gick också ut till Kulmesund där också vadare brukar vara, idag strandskator, myrspovar och vitkindade gäss. Eftersom Lars inte bara kan fåglar fick vi också se ädelmyntan - en ny hybrid mellan åker- och grönmynta, den växte intill den nyanlagda gångvägen på Brännö. Sumpgentiana växte ute på ängarna på Galterö.

Vädret var utmärkt, sol och lugnt med lite friskare vind vid Kulmesund vilket bara svalkade. Dagens 22 deltagare var mycket nöjda med den 8 km långa vandringen, intygas härmed. För några var besöket här för första gången men troligen inte för det sista.

SUM: Brushane 1, ejder 6, fiskmås 2, gluttsnäppa 2, gravand 2, häger 1, gråtrut 10, gräsand 9, grönbena 1, grönfink 1, gröngöling 1, havstrut 2, kanadagås 40, knipa 4, knölsvan 8, koltrast 1, kricka 6, kråka 3, kustpipare 2, kustsnäppa 1, kärrsnäppa 18, ladusvala 3, ljungpipare 1, lärkfalk 1, mosnäppa 2, myrspov 3, ringduva 2, rosenstare 1, roskarl 1, rödbena 2, silltrut 6, skrattmås 10, skärpiplärka 1, småskrake 7, sparvhök 1, stare 100, stenskvätta 5, storskarv 4, strandskata 6, större strandpipare 8, sånglärka 1, sädesärla 8, tofsvipa 1, tornsvala 3, trädpiplärka 1, vitkindad gås 14 = 313/46

Törnskatehane på Brännö Informationsskyltens text
Lars på Galterövägen Karta över Galterö, bra att ha vid rapportering
Kärrsnäppa, årsunge på väg mot vinterkvarter  Rosenstare, årsunge. Ute och ser sig om i världen 

Bro mellan Brännö och Galterö  Djupedalsdammen