Kultur- och naturvandring
5 juni 2014
Stora Amundö 900-1300
Guide Aimon Niklasson 

Morgon med lite antydan till lite regn vilket gjorde att vi för en gångs skull var en ganska hanterlig grupp, summa 22 pers. Vi provade en ny infallsvinkel, nämligen att vid starten försökte var och en skatta antalet fågelarter vi skulle se under dagen. Detta ledde till ett mer skärpt letande efter fåglar än vad som annars hade varit fallet. Det blev en viss diskussion eftersom det var lite oklart när vi slutade, möjligen kunde man ha exakt tid angiven i programmet som riktmärke. Summa sedda arter blev ändå 44, jag tog mig friheten att justera och komplettera Aimons Svalanrapport. Medeltalet av våra gissningar var 34 arter. De som kom närmast sedda antal var Anders Andrén (46 arter) och Jane Freeman (42).

Aimon Niklasson tog hand om oss på ett ambitiöst sätt, och vi fick veta mycket om fåglar, Amundö och inte minst olika växter som vi passerade. Det blev en vandring där vi omfamnade stora delar av ekosystemet. Aimon är ordförande i Botaniska Föreningen i Göteborg vilket märktes, men fåglarna kom ändå på intet vis på undantag. För de som vill veta mer om Stora Amundöns växter bjöd han in till en vandring med botanisk inriktning på De Vilda Blommornas Dag 15/6, start vid bron Stora Amundön kl 18:00. Annars finns det ytterligare 17 vandringar i trakten den dagen. http://svenskbotanik.se/de-vilda-blommornas-dag/ 

Omedelbart vid starten upptäcktes en havstrut, som tog en inte alldeles nykläckt ejderunge norrut i kanalen. Den svaldes efter en kort kamp. Annars var vandringen befriad från dramatiska händelser, men det märktes att det var skolavslutning, grupper av barn/ungdomar passerade. Vi gick ut till Norra alkärret, tvärade ön genom den centrala skogen och tog fikarast uppe på berget innanför, med utsikt över Kungsviken. Avslutade med en tur ner till Kungsviken för de som hade lagt på tillräckligt med p-avgifter. Här såg vi kustvägglav (nyupptäckt art, lik den gula vägglaven som är vanlig på havsstränder men utan apothecier, fruktkroppar. Strandkvanne som är mat för makaonfjärilens larver såg vi men inga makaoner visade sig. 

Öns enda kattfot blommade inte i år men det gjorde strandmalörten, besk brännvinskrydda. Strandkrypa blommade också och på stigen växte syltåg, invandrad från Nordamerika. Här hördes ffg på vandringen sjungande gulsparv, trolig häckfågel, sågs med mat åt ungar 2005-2006 enligt Svalan. Artportalen renoveras nu, Nya Artportalen är igång sedan en tid för kryp, växter och ryggradsdjur. Fåglarna som är mest rapporterade av Artportalen organismer i det som kallas Svalan förs över senare, förhoppningsvis i höst.

Hästhagen betas dels av hästar och ger en aning om hur många strandängar efter kusten såg ut en gång. De betas också av gäss, som är vanliga här hela sommaren. Dessa gödslar som bekant mycket vilket drabbar den del av floran som inte tål övergödsling - här saknas alltså prästkragar och blåklockor medan smörblommor och hundkex frodas. Förr i tiden togs kreatursgödsel hand om och användes som bränsle och beteshagarna förblev ganska näringsfattiga. De som bodde här förr hade som huvudsaklig näring att smuggla, en del tyder på att de små rösen som finns i bergen gömde smuggelgods. Dessutom samlades tuschlav in och exporterades för färgframställning. Vi fick veta en del nytt, bland annat att slånlav samlades in, då den innehåller beståndsdelar som används som konsistensgivare i parfymer.

Fåglar sjöng fortfarande, bofinkar, lövsångare, svarthättor och gärdsmygar, någon silversmed - gammalt namn på gransångare - närmare havet törnsångare, en rödhake, ärtsångare och gulsparv och gök spelade. Uppe på öns topp liksom nere vid Kungsviken fanns gråsiskor, invandrade till Västsverige på 1970-talet. Bifogas artikel ur FpV 1978-2.

Stenmurarna som syns lite varstans är idag helt omotiverade, men var en gång nödvändiga för att inte kreaturen skulle ge sig in i odlingarna. Och timmerhögarna som ligger inne i den centrala skogen är sparade för att öka den biologiska mångfalden; tvivlade jag på detta kunde jag läsa små anslag som berättade faktum. Ibland har jag tänkt tanken att de helt sonika var bortglömda. Söker man på nätet hittar man bland annat en artikel ur Botanisk tidskrift med mycket fakta, som att av 4 359 svenska skalbaggar lever 1 300 i ved. http://sbf.c.se/www/pdf/98(5)/DeJong.pdf  Biodiverse är en skrift utges av CBM Centrum för Biologisk Mångfald, som finns på Nätet, http://www.biodiverse.se/articles/doda-trad-ar-fulla-av-liv 

SUM: Bofink 5, Ejder 8, Fiskmås 5, Fisktärna 1, Gransångare 3, Gravand 2, Gråhäger 1, Gråsiska 4, Gråsparv 20, Gråtrut 2, Gräsand 1, Grönfink 4, Gröngöling 1, Gärdsmyg 3, Gök 1, Havstrut 1, Kaja 2, Kanadagås 10, Knölsvan 2, Koltrast 5, Kråka 5, Ladusvala 15, Lövsångare 4, Nötväcka 3, Pilfink 1, Ringduva 3, Rödbena 4, Rödhake 1, Skrattmås 10, Småskrake 1, Stare 50, Storskarv 4, Strandskata 4, Större hackspett 2, Svarthätta 4, Sånglärka 1, Sädesärla 3, Talgoxe 4, Taltrast 1, Tornfalk 1, Tornsvala 15, Törnsångare 5, Vitkindad gås 30, Ärtsångare 1 = 253 ex av 44 arter

I kanten av Hästhagen Utflugen gråsparvunge på staketet till Hästhagen
Matrast på bergets topp Aimon förevisar Svrigres vanligaste gräs
Samt förstås också fåglarna... Vägglav eller kustvägglav`?