Folkvandring i tidig vår

Torsdag 13 mars 2014
Askimsviken 1000-1300 
Gemensam guidning

Morgonen var stilla och klar. Gässen hade anlänt till ön, också de vitkindade som nu gick på ängarna söder om bron och bråkade lite, paren var formerade men ännu inte helt samspelta.  Några par sånglärkor flög omkring över norra ängen, men någon sång hördes ännu inte. Ett par strandskator gick omkring ute i vattnet längre söderut. Någon tofsvipa sågs tidigare på morgonen men den riktiga Amundövåren hade trots allt inte riktigt kommit igång. Detta visste vi inte när vi lade ut Vardagsvandringen i höstas.

Man skulle kunna tro att en så välkänd lokal inte lockar så många, hit var ju lätt att ta sig på egen hand. Jag gjorde det själv ett par timmar före samlingen och gick ut till Norra alkärret. Där sjöng tre bofinkhanar mot varandra, 2 par ringduvor tutade och en gärdsmyg drog sin vårvisa. Två par större hackspett undersökte gamla bohål – man kan undra varför, de bygger ju alltid nytt? Emellanåt drog de en trumvirvel som ekade i skogen, eller gav sig på varandra i jakter mellan träden. Det var mer vår inne i alkärret än det var på ängarna nära kanalen. Det är emellertid en väsentlig skillnad att vara ute tidigt på dagen eller mot mitten på dagen. Vardags startade som vanligt när dagen kommit långt fram. Fågelsången hade nu minskat och det kan vara anledning att ompröva starttiden på vårarna när vi gärna vill höra fågelsång. Det kan man fundera vidare på. 

Aldrig har vi varit så många som denna morgon, namnlistan gav 57 deltagare men drygt 60 fågelvänner räknades av vittnesgilla personer. Detta visar på stort fågelintresse, och är inte att klaga på. Vi delade upp oss i två grupper som gick olika väg utåt ön. En grupp vandrade tvärs över öns centrala del, där rådjuren bökat men, som det såg ut, också grävlingar. Visste inte att de fanns på ön, då borde det ju finnas ett gryt någonstans? Gröngöling hördes liksom spelande ringduvor som lyfte direkt på långt håll, annat än de orädda stadsringduvorna. Numera mycket vanligare inne i bebyggelsen än utanför. Förra hösten såg vi ringduva på bo på en Vardagsvandring – det visade sig vara den första konstaterade på Amundön enligt Svalan. Finns nog flera par här.  Kungsfågel sjöng i grandungen ovanför Norra Alkärret, antagligen på väg inåt de stora skogarna. Den har på senare år rapporterats på Svalan ett par gånger i maj/juni, men aldrig påträffats häckande här.

Ute vid Havshuvudet möttes vi alla igen och berättade vad som setts; inte så mycket. Den lilla badviken är ofta en rastplats för småfåglar, här kan det vara lä också om det blåser; idag smet en rödhake in i buskagen mot berget. Inga doppingar i viken men småskrake sågs på nära håll liksom ejder. 

Runt Kungsviken gick det just nu utmärkt att gå nere på stranden nu när vattnet var lågt. Svanarna, viggarna och kniporna som övervintrat här var borta, också det ett tecken på att våren faktiskt är här.  Bernt Nielsen tackas för rapporteringen till Svalan. Kompletterad av mig. Karta hämtad från Svalan bifogas; på initiativ av Christer förra gången uppmanas alla att använda lokalnamn när man rapporterar på Svalan. Jag kan lära ut på Ekliden i höst, om intresse finnes.

SUMMA: Blåmes 3, Bofink 4, Ejder 15, Grågås 8, Gråhäger 2, Gråtrut 5, Gräsand 2, Grönfink 5, Gröngöling 3, Gärdsmyg, Havstrut, Kaja 10, Kanadagås 10, Knipa 2, Knölsvan, Koltrast, Kråka 4, Kungsfågel, Nötväcka, Ringduva 2, Skata. Skrattmås 2, Småskrake 2, Spillkråka, Storskarv 2, Strandskata 3, Större hackspett, Sånglärka, Talgoxe 2, 
Vitkindad gås 17 = 113 ex av 31 arter

En av de grågässen var halsmärkt 

Svalan/logga in/rapportera/ny fyndplats/zooma in

Gråsparvhane gottar sig i vårsolens glans 

Jag ser ju att den sitter fast, men hur gör den?

Lågt vatten vid Kungsviken Småskrakarnas slingerbukter stimulerar sexlusten
Vi passerade genom den centrala skogen  Conny var en av de informella fågelvisarna