Beckasiner och bifurkation  

Torsdag 31 oktober 2013 1000-1300 
Lokal guide John Thulin

Regnet öste ner och prognosen var lite tveksam; möjligen uppehåll senare på dagen. Men Hökälla grönt arbete Rehab var fullt av folk som gärna ville ta en vandring i Hökällaområdet – höll på att säga Hökällareservatet men det är ju varken naturreservat eller fågelskyddsområde – hur kommer det sig? Med alla sina fina fåglar! För den som varit med på en del av våra vandringar var det ingen överraskning att vi också denna blöta dag var fulltaliga, 25 pers, en alldeles lagom grupp att vandra med. John berättade med sedvanlig ackuratess en del av vad han visste och det var inte lite. De som inte varit här förut fick en grundlig introduktion för vidare självstudier.

Hökällaområdet hålls öppet genom betesdjur, vi skymtade dem i regndiset. Djurägaren får visst bidrag från EU för det behjärtansvärda uppdraget att hålla landskapet öppet – om inte så skett hade åkrarna snart vuxit igen av snabbväxande björk, asp och andra lövträd. All natur förändras, öppna marker växer igen, sjöar blir mossar blir skog. Köttet kan köpas på Björlanda gård berättade Kenneth, men det tar slut väldigt fort. John menade att kommunen borde köpa in amfibiefordon att röja ute i vattnet där inte betesdjuren går. Behovet finns, våtmarkers betydelse är oomtvistad.  

Kvillebäcken markerar gränsen mellan Bohuslän och Västergötland, bra att veta för de som rapporterar på Svalan och vill hålla reda på landskapskryssen. Men går också bra att rapportera bara på lokal Hökälla. Mycket regnande har fyllt bäcken, nästa vecka stängs fördämningen för att fylla på den norra dammen.  Väster om bäcken ligger lermassor efter Tuveraset 30/11 1977, alla de mäktiga björkarna som växer där inte är mer än max 35 år.

Vi gick på linje över de norra ängarna, beckasiner for upp till höger och vänster, enkelbeckasiner mest, en och annan mörkare, mindre och snabbare dvärgbeckasin. De lyfte i motsats till de enkla alldeles framför fötterna och flög rakt och tyst. I kikaren sågs att de hade mycket kortare näbb. Andflockar var också uppe och flög, dels bläsänder mörka, lite knubbiga med ljus buk, dels krickor, betydligt mindre än gräsand. I grundvattnet på västra sidan om dammen låg mängder av gräsänder och betade frön.

I år har 8 par knölsvan häckat men bara ett par fåt fram ungar, just nu fem stora välväxta som börjar skifta i vitt. Föräldraparet håller ordning och jagar bort alla andra. Vad som orsakat misslyckandet för övriga par är oklart, mink, räv och kråka är misstänkta. Kolonihäckning är mycket ovanligt hos knölsvan, ett annat exempel är Rågskär vid Torslandaviken, arten är annars rejält revirhävdande.

Årta har setts hela våren men försvann efter midsommar andkullar har en tendens att gömma sig inne i vegetationen. Bra för dem. Backsvalehäckningen i konstgjorda berget har misslyckats genom rävens härjningar, dessutom tar tornfalkar en del svalor. Planer finns på att flytta tornfalkholken. Naturens komplexitet, det är inte alltid balans och vi kan tycka illa om vad som sker, förändringar äger hela tiden rum. 

Groddammar grävdes förra hösten, meterdjupa för att undvika bottenfrysning vilket skulle drabba övervintrande grodor. Här växer också knölnate och spetsnate, mycket ovanliga vattenväxter. Förhoppningen är att större vattenödla tar sig hit – den finns annars i många dammar i området bland annat på S:t Jörgens golfbana. För att inte grodorna ska riskera att köras över finns en grodtunnel under passerande väg.  På vallen norr om dammarna påmindes vi om att bifurkationen, en av landets tre betydande. En bäck rinner här upp – och delar sig snabbt i två, en rinner norr (Kvillen) och en söder (Kvillebäcken).

Hela tiden var trastflockar i luften, björktrast dominerade men en och annan kortstjärtad lite mörkare och mindre rödvingetrast fanns också i flockarna som drev som höstklöv i vindarna. Steglits och gråsiskor passerade förbi oss några gånger.
Vi intog lite lunch i lä vid Håberget nedanför observationsplattformen. Regnet hade nu upphört och vi tyckte alla att det var bra att vi inte stannade hemma. Dagen gav tre nya arter för vandringarna (fetstil), totalt har nu 147 arter setts, minst.

Själva Lillhagsparken är också värd besök, här finns många exotiska trädslag och en flikig ek ansågs möjligen vara turkisk. Bild bifogas – då brukar alltid någon klara av att bestämma. Lisbeth E kollade i svampböcker och kom fram till att den svamp vi såg i Överåsparken var stinkmussling och ett bärträd vid Kippholmen hade Jan Å i efterhand bestämt till getapel

Summa Björktrast 100, bläsand 50, dvärgbeckasin 6, enkelbeckasin 25, gråsiska 5, gråtrut 3, gräsand  55, gulsparv 10, kanadagås 2, knölsvan 6, korp 1, kricka 15, mindre korsnäbb 1, nötväcka 1, ringduva 2, rödvingetrast 10, skata 5, steglits 5 = 302/18

 
Vandringen inleddes med paraplyväder   Över stättan, mot beckasinerna! 
 
På vallen vid platsen för bifurkationen    Tunnel för att grodor ska kunna passera
 
Längst bort i synfältet låg bläsänderna samlade Svan med stora ungar samt kanadagåspar
Ekblad av okänd art, möjligen turkisk Och var ska ormvråken sitta nu då?