Rätt tid för nötkråka

Torsdag 22 augusti 2013; Brobacka  900-1200 
Lokal guide Stig Fredriksson

I den stora skogen Risveden öster om Göta älv finns en del fåglar som man nästan aldrig ser vid kusten. Tretåig hackspett, sparvuggla, tofsmes, tjäder, järpe. Och sedan har vi nötkråkan. Vandrar man på skogsstigar hörs dess sträva skrän ibland, mer sällan ser man den. Bästa möjligheten är när de kommer ner till inlandets hasselbackar för att proviantera inför vintern. De fyller krävan med nötter, flyger tillbaka till sitt skogsrevir och gömmer nötterna på ett säkert ställe. När de sedan behöver återkommer de och hämtar nötterna. De är mycket träffsäkra när det gäller att hitta tillbaka till gömstället.  

1. Höstberget. Vi inledde med att besöka den klassiska fågellokalen Räkneberget där sträckräkning har ägt rum i ett halvt sekel vid lämpliga tillfällen, framför allt på 1960-talet. Läget med utsikt åt norr har också gett det namnet Höstberget. Utsikten är magnifik lite av "ingenting för höjdrädda", så också denna morgon. Små sällskap skrattmåsar passerade på hög höjd och ladusvalor var på väg söderut  Åtminstone två fiskgjusar sågs norröver, en av dem på väg in mot Risveden med fisk - ungar i boet, lite sent? En bivråk seglade och korpar passerade, 4 hägrar kom tillsammans på väg söderut - gissningsvis en familj. Inga arktiska vadare sågs men här passerar sällsynt också kustpipare, myrspovar bland andra mer vanliga vadare. De fortsätter sedan ner efter Mjörns västra strand där på senare år sträckräkning bedrivs vid sydvästra viken, Hjällsnäs. Denna höst har vid Höstberget noterats ortolansparv, glada och havsörnar - arter vi inte alls såg där på 60-talet. Vi fältbiologer i Alingsås vaktade här närmare 200 timmar/höst 1962-67, sammanfattat i en trebetygsuppsats 1968.  

2. Ålandaström. Vi for sedan vidare och passerade Ålandaström, lokalen med det största antalet övervintrande strömstarar som noterats i Västsverige. För nästan 50 år sedan räknades där 31 ex på en dryg km, numera överstiger antalet sällan 10 ex. Det var kalla vintrar och så många fåglar som möjligt färgringmärktes för att klarlägga vinterrevir och återvändande. Det blev återfynd från Norge och Danmark, men det visade sig att det också fanns ett häckande bestånd av arten i Västsverige, vilket undersöktes de följande åren. Säveåns utlopp ur Aspen vid Jonsered visade sig bättre för studier av vinterrevir, vilket beskrevs drygt 25 år senare i FpV. Men nu var det augusti, den norska fossekallen kommer hit först efter de första kalla oktobernätterna.  Vi passerade till nästa lokal.

3. Anten är en sjö där doppingar och lommar finner sig väl till rätta. Det finns en sandstrand på södra kanten där det går att parkera, längre upp efter östra kanten på sjön är det lite svårare att ställa bilen. Vi spanade över sjön från söder och kunde räkna till närmare 20 skäggdoppingar, de flesta på nära håll. Det var adulta fåglar fortfarande i häckningsdräkt, ingen ungfågel sågs. I september ses 50-80 ex, senare på hösten har vid några tillfällen närmare 200 ex setts men då mer i de norra delarna av sjön. Höstobservationer av enstaka smålom och storlom görs ibland, idag såg vi två storlommar, flitigt dykande. 

4. Naturum, vid de stora jättegrytorna i kanten av Ålandasjön. Här finns åtskilligt med hasselbuskage av ansenlig ålder, vi gick ner mot sjön där skalgrusbankarna visar var havet en gång svallade. Ålandasjön (ibland kallad Åsjön) ligger 59 möh. Bankarna var dolda av jord, men lite skal av Saxicava arctica sågs på trampad stig. Där hade också en näbbmus bitit i gruset, ganska stor för att vara näbbmus och vit på buken; vattennäbbmus. Vid detta naturum går det att se nötkråka, om tiden är den rätta. Vi tog rast och väntade, det dröjde inte länge innan en nötkråka skränade till. Snart satt den i en grantopp och lät sig beskådas. Ännu en nötkråka kom och poserade i en grantopp efter en kort stund, det blev livskryss för flera av deltagarna och årskryss för övriga. Vi avslutade med en vandring rätt in i gammelskogen, med imponerande gammelgranar som växer i så brant sluttning att de har fått vara i fred. Vi kom ner till den plattform som finns i kanten av sjön, med god utsikt. Var är jättegrytorna, frågade en av deltagarna? Plattformen ligger på kanten av grytan, som är så stor att man egentligen inte märker av att man befinner sig mitt inne i den. 

Vädret var enastående med spegelblanka sjöar till en början, lätta moln, sol och lagom varmt. Våra torsdagar är ofta gynnade av vädergudarna, vilket vi 16 deltagare tacksamt konstaterade. 

SUM 
Bivråk 1, fiskgjuse 3, gråhäger 5, gråtrut 3, havstrut 1, knölsvan 1, korp 4, ladusvala 20, nötkråka 2, nötväcka 2, ormvråk 1, ringduva 3, skrattmås 30, skäggdopping 18, sparvhök 1, storlom 2, storskarv 1, större hackspett 1, svarthätta 1, talgoxe 2, trädkrypare 1 = 103/21

 
Karta över platser vi besökte     På plattformen i stora Grytan
 
Utsikt över Ålandasjön   Vattennäbbmus, funnen död