Slottsskogens historia

Ett sätt att betrakta historien på kan vara genom ett bildspel (576 kB) med kolorerade vykort
från seklets begynnelse. Det var på den tiden vykorten introducerades i Sverige och det
finns inte en ort i landet som saknar vykort, bara från Slottsskogen finns det över tusen olika
kort. Ofta kunde de vara grant kolorerade, de ger också en bild av livet då som kan vara
intressant att jämföra med livet nu. För att lite bekanta oss med området gör vi först en liten vykortsvandring vid förra sekelskiftet, från Linneplatsen ner till Stora dammen. 

Slottsskogen stiger fram ur historiens töcken som kronoparken Sundzhagen under Älvsborgs gamla fästning, redan på 1300-talet. I slutet av 1600-talet var den fortfarande kronopark, nu med dagens namn Slottsskogen. Parken var då sedan länge inhägnad och tillhåll för kringströvande dovhjortar, på den tiden var parken dubbelt så stor som idag, omkring 300 ha. Vid vissa högtidliga tillfällen anställde slottet med höga besökare jakt på hjortarna. Särskilda hejderidare (skogvaktare) vaktade så att inte skogen skulle åverkas; den som ertappades med att hugga ner ett träd ålades att plantera tio nya och bevaka dem tills de blev stora nog att klara sig själva. 

Slottsskogen var kronomark under Älvsborgs slott, men stadens råd begärde i februari 1624 att få disponera området för sin växande befolkning. Begäran godtogs och området överlämnades av Gustav II Adolf till stadens invånare till "att sig om sommaren förlusta". Göteborg var på den tiden en stad i stort sett begränsad till området innanför Vallgraven. Det var trångt och inte så välordnat som idag, mörka gårdar, dålig luft och kolrök och kanaler med avloppsvatten. En tur till Slottsskogen var att komma långt ut på landet, med grönska och friskare luft. I Slottsskogen fanns värdshus och här fanns Stora Utsikten på högsta toppen av Masthuggsbergen. De som hade råd hyrde droska men sista biten upp till utsiktsplatsen fick man gå. På den tiden var bergen trädlösa och i huvudsak också med föga jord; det inre av dagens hjorthage ger en ganska bra bild av den tiden. 

Skogen användes till rekreation (långt innan det begreppet var känt) av stadens arbetare och borgare. Gräsmattorna som idag hanteras ganska vårdslöst var förbjuden mark att gå på, höskörden var en del av landshövdingens lön. Det finns notiser om att böter utlysts när barn hoppade i höstackarna. Så småningom fick Slottsskogen dåligt rykte, det blev en plats som man inte gärna besökte efter mörkrets inbrott. Flickorna i borgarfamiljerna fick överhuvudtaget inte gå dit. Bevakningen var ändå tidvis imponerande; det finns uppgifter om tiotals poliser utspridda i varje del av Slottsskogen och ändå klagades på att man behövde fler poliser. Idag ser man sällan en polis i Slottsskogen, detta kan tolkas som att vi lever i en mycket lugnare tid. 

I olika omgångar utvidgades och krymptes Slottsskogen men i kungligt brev 1 feb 1867 överläts så slutligen Älvsborgs ladugård med tillhörande lägenheter till staden, i samband med att Majorna införlivades i staden. I området ingick förutom ursprungliga skogen också lägenheterna Dalen, Trädgården, Kohagen samt en del av Carlsro med Djupedalsbäcken, vilken ansågs lämplig för vattenfågel. 1870 tog Johan Nicolaus Söderling upp frågan om en park i stadsfullmäktige. Det väckte gehör och 26 november 1874 beslöt fullmäktige att göra en park av Stora och Lilla Malmgården, Malmgårdsängen och Trädgården. Arealen på den nya parken var omkring 40 ha och omfattade i stort sett området från dagens Linneplats till södra parkeringen, med gräns västerut där skogen börjar. Året efter skedde den första planteringen. Renström gav 1874 en donation till Slottsskogen, vilket ihågkommits med en sten söder om Lilla dammen. 

Arbeten på att omdana området till en engelsk park med mjukt slingrande gångvägar, små dammar och gräsmattor igångsattes 1875. Ett par sankområden grävdes upp och blev de dammar som nu har fått de föga poetiska namnen Stora dammen och Lilla dammen. Möjligen är den kulle som finns söder om Lilla dammen resultatet av utgrävningen. Parkvakter anställdes för att se till att det blev ordning och reda i parken; de tvekade inte att ta itu med bråkmakare med hårdhandskar. Slottsskogen blev en lugnare plats än den varit. 

För att markera allvaret fick tillsattes en Slottsskogsstyrelse som hade bestämmanderätt över det mesta som hände i Slottsskogen. Den första styrelsen bestod av fem herrar som det var på den tiden - idag hade det åtminstone varit en kvinna med... Den mest kände av dessa var August Kobb, tehandlare och kommunalpolitiker med mycket egen vilja. Övriga ledamöter var OA Elliot, polismästare, A Fröding, AW Lewgren och G Lövegren. Det lär vara den initiativrike August Kobbs förtjänst att den ursprungliga arealen för parken tredubblades genom markförvärv av den mark som då inte ansågs ha så mycket värde men också genom donationer. När sekelskiftet kom hade parken vuxit från ursprungliga 40 hektar till 145 hektar. 

De som hade häst och vagn eller hade råd att hyra sådana åkdon paraderade en gång om året i en så kallad corso runt i Slottsskogen till allmänhetens begapande. De som bodde i närheten kunde på helgerna vandra in i parken och vara där hela söndagar. Uteliggarnatten vid Kristi Himmelfärdsdag markerade sommarens ankomst, då fylldes parken av familjer och visserligen kan det vara mycket folk här på vårkvällarna men övernattningar förekommer sällan. I de norra delarna förekom predikningar av många samfund; så många att de själva klagade på att de blev störda av andra samfund. En av de trognaste var kyrkoherden i Annedals församling Arvid Holm som hade friluftspredikningar ibland dlfera gånger i veckan åren 1909-1835. På den plats där han predikade strax söder om naturhistoriska museet finns en ganska okänd minnessten, 

Så byggdes backe för skidhopp, anordnades djurhagar bland annat genom donationer av handlare i staden: björnungar erhölls som gåva och fick så småningom en bur vid den restaurang som fortfarande kallas Björngårdsvillan. Polismästare Elliot i styrelsen skänkte ett antal vingklippta simfåglar, ty sådana ansågs på den tiden att det borde finnas i varje djurpark. För Slottsskogens djurpark var landets första, med tiden har kraven på sådana anläggningar ökat och Slottsskogens djurpark uppfyller inte alls dagens krav. Miljöförvaltningen har anmärk på mycket men det är svårt att tillgodose kraven; Slottsskogen räcker inte till. Hela tiden höll Styrelsen ett öga på de djur som tillkom, och avstyrde ett antal vidlyftiga förslag som känguru och jak - parkens djurgårdar skulle nämligen reserveras för nordiska djur. 

Folknöjen i form av dansbana fanns sedan länge vid Duvas backe, uppkallad efter spelman Duva som skötte musiken under många år. Så småningom ansåg dygdiga borgare att sedeslösheten gick för långt vid denna dansbana och efter en skrivelse av stadens Vänstersocialistiska kvinnoklubb stängdes banan. Friluftsteater gick dock bra, Folkteatern i staden hade aktörer som var lediga under sommaren men vädret kunde ställa till det kväll efter kväll då tak saknades. Platsen var ett stycke söder om Säldammen, idag finns inte några spår efter den. På dansbaneplatsen kan man nu för tiden förnöjas av ponnyridning. 

..invånare med deras Hustrur och Barn om sommaren sig att förlusta uti Änggårdsskogen, af gemene man eljest Slottsskogen kallad, sträckande sig i längden eller i wäster till Gamla Elfsborgs Slottsbacke och des Ladugård men i söder eller i bredden in til hemmanet Änggårdens ägor, hwilken wackra och wälbelägna liufliga skogstracht och äng uti de äldsta tiderna och förr än detta Götheborg blef anlagdt, legat under detta Gamla Elfsborgs Slott och des Stad.